120229

Gör mig redo för ett viktigt möte. Sminkat mig för mycket för ett sådant här möte, Det är sådant man tänker på när mötet är viktigt. Kvinnan eller mannen som sitter framför mig om en timme struntar nog i hur jag är sminkad eller hur jag klär mig. Helst ska jag nog se lite olycklig ut för att det ska gå vägen. Men jag är inte olycklig, jag är bara stressad som fan. Över livet och allt som hör till. En vacker dag ska jag ha det där inre lugnet, tills dess är jag väldigt nöjd med att inte vara olycklig. Det gäller att vara glad över det lilla, som kankse inte är så litet alla gånger.
Men nu är det dags att springa till tåget.

120228


120222


Äntligen ska jag jobba igen! Sälja smink så det står härliga till.
Med pirret på insidan tar jag mig till jobbet.

120215

Jag är så glad för de människor jag har i mitt liv. De som säger sanningar utan att vara rädda för att komma åt en punkt där det känns för att de vet att jag behöver känna just det där. De som älskar och känner mig, på riktigt.
Jag behöver tillåta mig själv att känna. Känna allt! Känna allt fint och känna allt fult. Framförallt det fina. För herregud, jag har så mycket fint.  Det är så lätt att glömma bort och fokusera på det som är mindre fint, Men det ligger bakom. Idag är en helt ny dag och den är ren. Precis som jag.

120207

om åtta veckor flyttar han hem till oss. Mitt hjärta smälte när jag såg honom. Lilla sötsak!!!

120206

Har gått runt i en dimma de senaste dagarna. Känner mig helt.. tom.
Kan man bli uttråkad såhär snabbt? är det tristessen som skapar det där hålet?
Vad ska jag göra åt det, ska jag göra något åt det.
Jag har insett att det har känts såhär hela tiden egentligen, jag har bara ätit smärtstillande i form av närhet. Plötsligt står jag utan min medicin. Jag skulle kunna hitta ny. Men det är inte rätt.
Saknar Stockholm lite.
Vill känna mig levande. Får väl börja med någon extemsport eller bara bada iskallt ibland.
Jag trodde att jag kastade mig ut genom att flytta, som att det skulle göra någon skillnad. Hade det blivit som jag trott att det skulle bli skulle det nog inte kännas såhär.
Men skitsamma. Det är jag som är problemet och det är ju bra, då kan jag lösa det.
Ps. än så länge funkar lchf bra, men idag kände jag för att stoppa i mig varenda kolhydrat jag har hemma. Jag tröståt kött istället.

ps2, i morgon ska jag kolla på en kattbebis. En blå bicolour ragdoll bebis på 3,5 vecka. Han kommer se ut som en ulltuss och jag kommer falla.

RSS 2.0